Vissa dagar känns det som om man går balansgång på en smal lina, och ramlar man ner så har man förlorat. Konstigt det där, det gäller att hålla sig uppe och försöka uthärda. Jag vill bara kasta mig i hans armar, men jag vet att det inte är jag som kan ta det steget och det känns ju såklart frustrerande när man har så starka känslor för en människa. Jag bara önskar!
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut...
Nu ska jag pynta mitt björkris som jag så snällt fick, och sen ska jag lägga mig.
I morgon står det jobb på listan.
Godnatt =)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar